fredag 12 augusti 2011

Att känna ånger

Idag har vi firat lillasysters födelsedag. Sonen var med. Tack och lov! Vi har haft en alldeles fantastisk dag ute vid havet med hela tjocka släkten. Sonen lekte med småkusinerna som bara älskar honom :) Som mamma blir jag alldeles varm i hjärtat. Lillkusinen, snart 4 år, slog sig ner i soffan då vi just kommit till stugan och hon sa:
"Det var väldigt länge sedan vi sågs!" Jag tipsade henne om att han är fantastiskt duktig på att hoppa på studsmatta och de gick och hoppade. Kärlek är där ett litet ord!

De senaste dygnen har dock varit kantade av annat. Han rymde - igen - från sitt HVB-hem häromdagen. Han blev funnen och igår var han hemma hos mig och fikade. Vi pratade en hel del, han satt och tittade ut genom fönstret och jag kunde glimta lite gråt i hans ögon. Inte så att den kom ut, men en sorg fanns där. Det blev samma sak idag på kalaset stundvis. Jag har ringt och pratat med honom nu i kväll, några timmar efter kalaset, och frågade hur det var med honom. Hur han känner sig. Inom sig. Om han vill gråta eller så. Hans egna ord blir:
"Jag känner ånger".
Det är bra. Jag vill inte alls vara i hans kläder. Han har jättemycket inom sig som han behåller inom sig själv.  Tyvärr!

Min son är en jättefin kille! Men han vill inte belasta andra med sin egen sorg. Han behöver göra det. Jag tror också att vi tillsammans också behöver göra det. Men han själv, jag själv. Och tillsammans.

Vi har just haft ett fint samtal. Han är bra. Han är fin. Han har inte alls jättekul just nu. Lillasyster och jag körde honom till hemmet där han bor. Lämnade honom där. Han tycker det känns konstigt. Jag tycker det känns konstigt. Lillasyster tycker det känns konstigt. Det ÄR jättekonstigt! Och förenat med stora känslor hos oss alla.

På det stora hela - en skitbra dag har vi haft! Och på slutet av dagen är vi alla förvirrade. Och tagna. Jag har i alla fall firat den sista icke-tonåringen i min familj. Om ett år är det bara tonåringar i min barnaskara!

6 kommentarer:

  1. Jättefint inlägg, kan bara föreställa mig vilka känslor dagen har bjudit på. Ser fram emot att få läsa mer...

    SvaraRadera
  2. TAck Wille! Vi har haft en jättefin dag! Lugn och skön. Men vid slutet av dagen, det är då allt kommer. Just då och där är allt som vanligt. Tills vi lämnar... Jag vet att du följer bloggen, du gör det av ett egenintresse. Du är en bra människa, en bra vän!

    SvaraRadera
  3. Hej! Hittade din blogg först nu tyvärr måste jag säga. Känner mig väldigt upprörd nu efter att ha läst igenom det du skrivit. Vi har mycket gemensamt och många väldigt lika erfarenheter utav skola, BUP o.s.v. Min son har ADHD och är idag 20 år.
    Hur går det för er? Önskar er allt gott!
    MizzLiz

    SvaraRadera
  4. Hej!

    Ja, det har varit och är fortfarande en väldigt tuff resa vi gör! Hur det går nu... Han bor på ett HVB-hem och rymmer även därifrån. Någon vårdplan är ännu inte upprättad, men det är på gång. Skolan har börjat, men bara just så pass. Jag vet faktiskt inte så mycket mer eftersom vi föräldrar inte längre är juridiskt ansvariga längre, kontakten går mest mellan soc och hemmet.

    Jag har förstått att det är så här det är för väldigt många och det är oerhört tragiskt att man ska behöva kämpa och slåss med näbbar och klor, att man som föräldrar och syskon ska gå helt sönder när man råkar få ett fantastiskt barn, men som har vissa svårigheter! Det är inte humant eller mänskligt på något sätt alls, faktiskt.

    Hoppas att det är okej med din son numera i alla fall!

    SvaraRadera
  5. Hej! Hittade just hit, till din blogg. Det var ett tag sedan du skrev. Hoppas det kommer mera snart. Detta med BUP, adhd, skola.... är något som måste uppmärksammas. Jag försöker också att sprida info om problemen m BUP tex.

    SvaraRadera
  6. Hej Kompromissmannan!

    Eftersom vi föräldrar inte är juridiskt ansvariga för sonen just nu så har vi inte så mycket att skriva. Men det kommer att komma vad det lider.

    Och ja, vi måste hjälpas åt att strida, fajtas, kämpa och sprida info om de här sakerna!

    SvaraRadera