Det är bestämt att jag och pappan ska få hälsa på honom var sin gång i månaden. Och varannan vecka får sonen vara utan besök. För att han ska kunna bygga upp sitt liv i den andra kommunen i lugn och ro. Jag förstår det helt och hållet i mitt intellekt. Men känslan är något annat.
Älskade sonen min! Du är mitt allt! Det finns ingen på hela jorden som ligger närmare mitt hjärta än du gör! Jag vill ligga och kramas i soffan, se film, mysa. Jag vill att allt ska vara som förr - innan allt strul började!
KRAMAR
Mamma
Förstår att du saknar honom och
SvaraRaderavill att det ska vara som förr.
Du är verkligen i en tuff sits just nu :(.
Jag är dock säker på att er tid kommer :)
Upplever att han är en fin kille och när
han har fått stabilitet i tillvaron kommer
ni säkert ha en tätare och jättefin kontakt.
Kram
MizzLiz
Hej MizzLiz!
SvaraRaderaJa, det är konstigt det här. Längtan är enorm och kommer över oss lite nu och då och det är tungt.
Samtidigt vet jag att det här var det enda rätta som det var och är. Jag hade ingen ork kvar alls, jag hade inte kunnat styra upp mer än jag gjorde, jag vet att jag gjort allt i min makt för att han skulle få det så bra som han är värd. Men jag klarade inte av att göra det ensam tillsammans med hans pappa.
Min son är en väldigt fin kille! Han är en fantastisk människa, verkligen! Vår tid kommer att komma en vacker dag. Men det måste få ta sin tid för att allt ska vara hållbart i hans framtida liv.
Åh, jag gråter när jag läser ditt inlägg! :-( Det måste vara för jävligt tufft!
SvaraRaderaJag är helt säker på att din son är en jättefin kille och du är en jättebra mamma! Det är bara för mycket som gått galet.
KRAM på dig.
Tack! Det är inte roligt, men tyvärr nödvändigt. Han har det bra där han är och äntligen fungerar det med skolan. Och det är oerhört viktigt. Men intellekt och känslor går inte alltid ihop...
SvaraRadera