måndag 12 december 2011

Polletten trillar ner

I helgen bjöd det HVB-hem, där min son numera bor, oss familjer med ungdommar som bor hos dem på julbord. Det var mysigt att sitta tillsammans alla och prata, ha trevligt och nästan "som vanligt". Det är avskeden som är jobbiga. Under tiden vi ses tror jag vi alla nästan inbillar oss att det är som vanligt. Men det är det ju inte...

Sonen uppskattade den här kvällen väldigt mycket! Jag tror att han börjar förstå och på riktigt inse vad som är viktigt i livet.Han skrev en kärleksförklaring till oss på Facebook. (Jag har maskat namnen på oss alla som skriver och nämns. Klicka på bilden för att se den i större format).



Snart är det jul och då får han komma hem. Vi ska bara mysa - sitta i soffan med morgonrockar och se på film och äta skumtomtar! Och kramas i massor!

5 kommentarer:

  1. Åh! Vilken härlig konversation! :-) "Fy fan vad vi ska vinna tbx tid då jag kommer hem".

    SvaraRadera
  2. Ja, han är fin! Och jag tror nu att polletten håller på att trilla ner. När jag såg just den kommentaren blev jag alldeles varm i kroppen.

    Under julen ska han vara hemma några dagar och vi ska mysa och ha vänner - både mina, hans och lillasysters - på middag. Allt kommer att bli bra. Allt blir bra en dag.

    SvaraRadera
  3. Halkade in på din blogg via en annans blogg och kunde inte låta bli att kolla din sons facebook konversation... helt underbart, skulle jag vilja påstå, och jag förstår om du blev rörd, det blev till och med jag (en helt okänd människa, både för dig och jag för er). Önskar er ett Gott nytt år och en underbar fortsättning på det nya året!

    SvaraRadera
  4. Stark blogg. Nyttig att läsa. Bra att du berättar. Mycket bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag har varit tvungen att skriva av mig! Och har fått kontakt med andra föräldrar i liknande situationer, vilket har varit skönt. Även om det är hemskt att vi inte är ett unikt fall, att vår historia förekommer på andra ställen och i andra familjer också! Det gör mig förbannad!

      Radera