Att leta rätt skola

Sonen har alltså haft riktigt kämpigt under hela sin skoltid. Året han gick i 6:an var i princip ett enda stort kaos, året han gick i 7:an gick han på fel skola, särskolan. Vi kom fram till att han var tvungen att gå om 7:an och forskade om vilka skolor som fanns. Jag pratade med Skolinspektionen för att få reda på om de hade någon granskning på högstadieskolorna i vår stad när det gällde hur de handskas med barn med funktionshinder, vi fick reda på att det finns en ADHD-klass, vi försökte under massor av veckor som blev månader få tag på något som heter "Pedagogiska stödteamet" vilka jag inbillade mig skulle kunna vara ett stöd för sonen i den skola han skulle hamna i. ADHD-klassen var inte att tänka på - kön dit var så vansinnigt lång. En ansökan skickade vi in i alla fall.

 Vi valde tillslut en skola som höll på att förbereda sig att ta emot särskolan. Vi hade fått höra att den här skolan verkligen var intresserade av att arbeta med frågorna som rör funktionshinder och allt kändes bra. Vi föräldrar har arbetat hårt för att ordna så att allt ska bli så bra det kan för sonen och jag har varit helt matt mellan varven.

Då den nya skolans rektor ringde mig sa hon att nu kunde jag slappna av, det är deras plikt och skyldighet att se till att det ska fungera, att de var vana vid att arbeta med barn med funktionshinder blev jag så glad att jag grät. Sonens mentor kändes också väldigt bra och tydlig. Habben och särskolan gjorde en överlämning och berättade vilka problem sonen har och hur man bäst arbetar med honom. Allt kändes riktigt bra! Och det blev sommar och sommarlov.